Ibland funderar jag på varför vissa människor inte kan nöja sig med att andra är lycklig????

varför måste man förstöra för andra???

varför kan man inte bara vara glad för andras lycka????

varför måste man hacka och klaga på andra jämt???

jag säger inte att jag är bättre men jag försöker att inte vara sur å bitter på människor som försöker få rätsida på sitt liv, som kämpar å försöker dra sitt strå till stacken.

men jag blir så ledsen på er(ni vet vilka ni är) när ni bara kastar galla över oss bara för att vi inte hjälper er hela tiden!!!

men om vi hjälper er så får vi inte ens ett tack utan då hör man inge av er på flera månader tills ni behöver hjälp!!

men hur länge tror ni att man orkar med att få dynga av er??

jag har kommit på att det är bättre att säga NEJ till er på en gång å ha så lite som möjligt med er att göra för jag får ändå bara skit av er...

så en fråga till er:

Varför kan ni inte lämna mig å min familj i fred om vi bara är egoistiska nollor??!!